Men det är inget som säger att en operation kommer göra att jag kan spela igen heller.
Jag hade bestämt mig när jag åkte dit att om han sa operation hade jag lagt skorna på hyllan. Svårt att motivera sig till att få spela igen hösten 2016 (1,5 år utan fotboll).
Beskedet som jag fått nu ger mig mer motivation till att försöka komma tillbaka och om kroppen vill och svarar på träningen så kanske jag kan få spela till hösten, men det finns hela tiden en liten fråga som återkommer; är det värt det?
När man har två barn så är en sådan här skada inte så enkel (inte annars heller kan jag tänka mig) men jag har mer än mig själv att tänka på. Det tar rätt mycket tid att både rehabträna och sedan även vara på våra egna träningar och matcher. Och om jag inte har flyttet och det går av helt (man ska inte tänka negativt, men man måste se det från olika vinklar) så "kostar" det att vara sjukskriven och återigen, det är inte bara jag som påverkas om jag måste opereras.
I dagsläget har jag ett helt fungerande knä trots skadan på korsbandet och jag borde kanske vara nöjd med att jag fått spela så högt som jag gjort majoriteten av min tid som damspelare. Men det är inte så lätt att bara säga tack och hej när fotbollen varit en sådan stor del av mitt liv som den har varit.
Just nu är jag väldigt kluven. Men jag har bestämt mig att inte ta beslut riktigt än på hur jag ska göra. Jag behöver nog smälta allt det här ett tag och fundera fram och tillbaka.
