Men redan första träningen med Skurup började glädjen komma tillbaka för fotbollen och det var inget svårt beslut att skriva på papperna. Jag har längtar till träningarna, haft en helt annan ork under träningarna, känt motivation att utvecklas, konkurrera om en plats i startelvan.
Men just nu är det bara jobbigt att tänka på fotbollen eller egentligen titta, för tänk om den där cupen i Eslöv ska sätta käppar för resten av säsongen. Frustrationen över att jag inget kan göra utan bara vänta till torsdag och be till gudarna att beskedet jag får är positivt.
Jag vill veta NU om det är bra eller dåligt.
Svullnaden har iaf lagt sig nästan helt, fortfarande lite svullen ovanför knäet. Jag belastar vänsterbenet ordentligt just nu utan att ha ont. Kan dock inte böja knäet helt än, men kan böja det mycket mer nu än för en vecka sedan.
Så det är bara till att fortsätta hoppas att det inte är något allvarligt.
För positiva tankar kan väl hjälpa, eller!?!
