Vi tyckte att Elli var en lugn unge när hon var liten. Milan känns som han är snäppet lugnare. Var vi än är eller vem vi än träffar brukar första kommentaren alltid vara "han är alltid så glad" " är han alltid så här snäll". Oftast är han glad, men har ett jävla humör och tycker inte om att bli tillsagd att han inte får trycka på pappas tv-spel eller dra ner våra lampor. Men oftast byts det snabbt ut mot glada minner och leendena avlöser varandra.
