VARNING FÖR LITE BLODBILDER!!
Vi lämnade av honom på träningen och åkte ut till mamma och pappa.
Vid 15-tiden följde Elli och Milan med morfar och Fredrik in. Jag och mamma sorterade smycken när Elli kommer ut och säger att vi måste följa med in då Milan har klämt sig. När vi väl förstod vad hon precis sagt släppte vi allt och sprang in.
Det visade sig att Elli skulle gått ut och Milan hade krypt efter och Elli hade stängt dörren för att hindra honom för att krypa ut, problemet var bara att Milan hade redan hunnit fram och fick sina fingrar klämda i dörren.
Pappa hade redan lagt om papper runt fingrarna där det blödde.
Så jag och mamma hoppade in i bilen med Milan för att köra till akuten. Pappa och Fredrik tog hand om Elli och försökte lugna henne då hon var jätteledsen för att hon klämt hans fingrar.
På vägen in till akuten ringde jag Tim som skulle möta upp oss på akuten. Jag ringde och halvt avbokade mina planer för kvällen.
Vi anmälde oss och sedan vara det bara till att sätta sig i väntrummet och vänta på att vi skulle bli inkallade, efter ca 15 min somnade Milan i min famn.
När vi väntat i ca 40 minuter fick vi komma in och träffa en sköterska och några minuter senare kom läkaren. Då naglen hade flyttat sig lite och där var ett litet jack in i långfingret tyckte läkaren att det behövdes sys. När man ska sy så små barn behöver de sövas och det gör de inte i Ystad, utan det gör de i Kristianstad. Men innan vi åkte dit ville de att han röntgades så de kunde se om där var några skelettskador. Milan låg och sov fint i min famn ända tills det var dags att rengöra såret. Kan inte varit ett roligt uppvaknande för honom, han började skrika innan han hann slå upp ögonen då det sved. Men såret blev rengjort och omlagt. Tim fick under tiden reda på var vi skulle när vi kom till Kristianstad, men först ett stopp på röntgen.
Det gick över förväntan på röntgen. Då jag hade Milan i knäet och skulle se till att hans hand låg still busade Tim med honom så han hade uppmärksamheten på något annat än sina onda fingrar. De behövde röntga från tre olika vinklar och det blev bara tre kort så det gick bra. Så fort de kollat så de var nöjda med sina bilder blev vi släppta till att sätta oss i bilen och köra mot Kristianstad.
Det blev ett snabbt stopp på Willys för att handla mat till mig och Tim, sen körde vi förbi och släppte av mamma ute på gården.
18.30 anlände vi till sjukhuset i Kristianstad. Vi hade fått reda på i Ystad att vi skulle gå direkt till POSTOP. Där tog två sköterskor emot oss. Milan fick en sjukhusskjorta på sig och det hämtades en spjälsäng som han skulle ha. Vi satte oss och lekte lite på golvet i väntan på läkare.
Framme
Sjukhusskjortan är på
Lite lek undertiden vi väntar
Lite lek undertiden vi väntar
19.30 berättar sköterskorna att de pratat med läkarna och att det tidigast 22.00 blir operation. Lite nervösa blev vi hur vi skulle hålla Milan glad i 2,5h. Ville inte ha en arg hungrig bebis bland de patienterna som låg på uppvaket.
Narkosläkaren kommer på besök vid 20-tiden. Han frågar om någon tittat på Milan, om han ska stanna över natten.
Sedan berättade han om sövningen och hur det skulle gå till, helst ville de sätta kanyl i handen, men att det var rätt svårt på så små barn. De skulle försöka men max två försök. Går det ej blir det sövning via mask istället.
När han gått valde vi att bli visade till ett barnrum precis bredvid där det var lite mörkare och där fanns leksaker och tv. Det var riktigt skönt att kunna sitta där själv bara vi tre. Ca 21 somnade Milan i min famn.
Är så stolt över vår son som knappt varit ledsen eller grinig över huvudtaget på hela denna tiden.
Lite sömn innan operation
22.00 var det personalbyte och den nya sköterskan som kom smord in Milans händer med en bedövningskräm inför narkosen. Vi fick reda på att inom en timme skulle det vara dags.
I väntan på operation
22.45 kom operationsfolket och hämtade oss. Bara en av oss fick följa med in när Milan skulle sövas, jag valde att följa med in och Tim åkte och handlade mat under tiden. Jag fick på mig en engångsrock, mössa och tossor innan vi gick in i operationssalen. Det gick inte att söva genom nål i handen då de inte kunde hitta kärlen, så det blev till att andas in narkosen istället. Men Milan var jätteduktig och sköterskorna och narkosläkaren berättade först innan de sövde honom hur det skulle gå till och under tiden han väl sövdes berättade dem hur han skulle reagera under visa stadier. Allting gick jättebra och när han väl var sövd fick jag lämna rummet för att gå tillbaka till uppvaket för att vänta på honom med Tim.
23.30 kom de med Milan, de hade hämtat sängen, men han var vaken så narkosläkaren kom med honom i sin famn istället. Milan såg att jag och Tim satt och åt, då kom han väl på att han oxå var hungrig och blev ledsen. Men efter en macka, en flaska välling och en barnsmoothie så började han bli nöjd. Han drack rätt mycket vatten då han var törstig efter narkosen.
Vi var tvungna att stanna kvar en timme från det att han kom ut till oss. Men halv 1 släppte de äntligen oss så vi kunde åka hem och få lägga oss.
Tim den stackaren körde och både jag och Milan sov i bilen hem.
