Idag är dagen kommen då jag ska tillbaka och spela där jag skadade mitt korsband. Det har varit en del frågor om jag verkligen ska spela där i med det som hände. Min inställning till detta har varit väldigt kluven även om jag utåt sagt att det är klart jag ska spela. Jag ska "vinna" över den där planen och fått det låta som vilken enkel sak som helst. Men samtidigt finns där en liten rädsla, tänk om det händer igen. Allt slit jag lagt ner till ingen nytta.
Samtidigt vet jag att jag kan skada knäet lika bra på en träning, träningsmatch eller seriematch. Eller så är knäet så pass tränat att jag inte skadar mig igen.
Idag har verkligen mitt huvud spelat mig många spratt. Tankarna med de värsta scenarierna har spelats upp. Jag tycker jag har ont lite här och där i knäet. Frågan: "ska jag verkligen spela idag" har dykt upp ett antal gånger.