Men i år började det komma ifatt att jag inte kan vara så egoistisk som jag varit. Att det är mer än mina aktiviteter som är viktiga.
Pappa fick fira sin 50års dags på Sjöbo IP för icke att en födelsedag gick förre min match.
Egentligen förstår jag inte helt hur jag fick för mig att vi skulle gifta oss i maj mitt när säsongen var igång, men så blev det. Hade det inte varit för att mannen hotade med direkt skilsmässa om jag åkte och spelade matchen som blev lagd dagen efter
vårt bröllop hade jag troligtvis stått på planen den dagen.
När det kommer till träningar så har jag tyckt att barnen ska slippa ha barnvakt varje kväll. Men när det gällt träningar samma dagar och min fotboll blivit lidande så hade det varit självklart att vi ska ha hjälp av barnvakt.
Mamma frågade redan förra året om ett speciellt datum för att fira pappas 60års dag, som vanligt blev mitt svar. Jag kommer efter matchen. Jag hade flytt, vi hade inte färjestaden borta då hade jag missat hela festen.
Det är egentligen sjukt att man tänkt såhär och prioriterat som jag gjort stora delar av mitt liv. Men för mig har fotbollen varit mitt liv som sagt och alltid legat som prio ett.