Sedan är jag alldeles för feg för att ta på mig tränarrollen oxå har jag kommit fram till. Självförtroendet jag har när jag går in på planen för att träna eller spela är det ingen som kan ta ifrån mig. Det har tagit många år att bygga upp. Men det är så skönt att kunna gå in på en plan idag utan att vara överdrivet nervös och njuta av det istället.
Det som kan fälla mig är nog mina egna krav på mig själv. Och det är dem som nog sätter mycket käppar i hjulen när det kommer till tränarrollen. Är jag tillräckligt bra på att leda ett lag? Klarar jag verkligen av det? Kommer jag ställa förhögt krav på mina spelare? Tänk om jag tar laget från toppen till botten? Tänk om jag misslyckas som tränare?
Jag har en hel del mental träning att göra på den här biten. Jag måste våga tro på mig själv och verkligen tänka igenom hur jag vill spela fotboll, hur jag vill lära ut. Och det kan lika bra gå jättebra första året som tvärt om.
Men som sagt, jag har ett år på mig att fundera och förbereda mig och förhoppningsvis får jag frågan även nästa år. Det som återstår att se då är om jag är redo för det då.